Läsa i ett sträck

Och så har då del 4 i Neapelkvartetten äntligen kommit på svenska så att man plocka fram sin del 3 och läsa båda i ett svep. Och den som inte har läst någon av delarna har helt enkelt en fantastisk resa framför sig tillsammans med vännerna Lila och Elena och deras liv från barndomen i Neapel till upplösningen av Lilas spårlösa försvinnande i 70-årsåldern.

Dagens Nyheter: Elena Ferrante om den långa vägen till friheten

Kära Barbro

Lena Ackebo har nu skrivit en uppföljare till Världens vackraste man (Natur & Kultur) om systrarna Mona och Barbro, som på Barbros initiativ plötsligt ska umgås en hel vecka på Mallorca fast de annars inte har särskilt mycket kontakt med varandra. I nya boken Kära Barbro har Barbro kommit tillbaka till sitt perfekta liv i villan på Österlen igen. Mona bestämde sig för att göra det oväntade och stanna på Mallorca med den nya kärleken engelsmannen Albert, innehavare av restaurangen Albert's Hall istället för att följa med hem och Barbro kan bara inte acceptera att Mona bara gjorde så där. Utan att tänka på allt man faktiskt måste, utan att tänka på Barbro som bara får ta hand om allt.
Det här är helt enkelt fenomenala böcker som på pricken skildrar vardagslivets alla sidor. Det är en hel del stenar i skon som skaver och den där Barbro skulle man bara vilja knuffa omkull i det där snåret med nyponrosor som stör henne så. Odrägliga människa.

Årets bästa bok 2016 #alittlelifebook

Läser under några av 2016 års sista dagar klart det som kommer att bli min absolut största läsupplevelse under året: Ett litet liv av Hanya Yanagihara (Albert Bonniers).
Att den fullkomligt uppslukande och omskakande boken är en favorit är jag inte alldeles ensam om att tycka; New York Times, Washington Post, Vogue, Wall Street Journal, Vanity Fair, The Economist, Publishers Weekly, Newsweek och juryn för Man Booker Prize och National Book Award tillsammans med många andra gillar den också skarpt.
De fyra vännerna Jude, JB, Willem och Malcolm möts för första gången på college och det här är deras berättelse över närmare 40 år. Några av dem vet allt om de andra, men Jude och hans traumatiska förflutna ska komma att bli en väl bevarad hemlighet genom åren, som dock ska komma att påverka alla deras liv mycket. Den här boken står i en klass för sig och engagerar så totalt att det nog är klokast att planera för att man vill sträckläsa de drygt 700 sidorna om man ännu har den oläst.
Efteråt känns det väldigt tomt och högst oklart vad man skulle kunna läsa efter Ett litet liv.

National Book Award: intervju med Hanya Yanagihara

Hanya Yanagihara: How I wrote my novel

De oroliga

"Att se, att minnas, att begripa. Allt beror på var du står. Första gången jag kom till Hammars var jag knappt ett år gammal och visste ingenting om den stora och omvälvande kärlek som hade fört mig dit. Egentligen var det tre kärlekar."

Dottern i den här berättelsen är Linn Ullmann.
Att vara barn till berömda föräldrar som aldrig någonsin levde tillsammans som föräldrar och som båda hade väldigt fullt upp med sig själva gör en barndom väldigt speciell.
Dottern och pappan kommer överens om att de ska skriva en bok tillsammans om deras relation. Boken ska bygga på intervjuer, men när projektet väl kommer igång är det för sent. Pappan är disträ, har svårt att hålla samman tankarna och intervjuerna blir mest nonsens.
Men det blir ändå en bok och det är den här mycket läsvärda boken om föräldraskap, barndom, kärlek, livet och vad som sägs i tystnaden mellan orden.

Nu gör jag det!

Efter att ha läst Åsa Beckmans recension i DN bestämmer jag mig för att ändå börja läsa Elena Ferrante: Hennes nya namn (Norstedts), uppföljaren till Min fantastiska väninna som kom på svenska i mars. Jag vet inte varför jag har dröjt, jag har ju verkligen sett fram emot den här boken. Kanske är det för att spekulationerna kring författarens verkliga identitet lite tagit udden av magin kring författarskapet. Men nu är det hur som helst dags och jag vet ju att jag kommer att tycka så mycket om boken.

Hennes nya namn börjar där första boken om Elena och Lila slutade. Lila är nu gift med charkuterihandlaren/maffioson Stefano Carracci och det visar sig ganska snart att bröllopet är en katastrof.

Flickorna på Englandsbåten

Sitter ute i septemberkvällen och läser Lone Theils: Flickorna på Englandsbåten (Norstedts) och märker inte att kvällskylan smyger sig på. Den här boken är Så.Bra. Det är måsteläsning för alla som gillar en välskriven deckare med trovärdiga och intressanta karaktärer, en deckare med välbeskrivna miljöer som är som en film eller som en TV-serie som Happy Valley, en deckare med en riktigt bra plot och det är den här.

Två danska flickor försvinner spårlöst på en Englandsbåt 1985. Många år senare dyker ett foto av dem upp i en gammal resväska i en antikaffär i den engelska kuststaden Brine. Journalisten Nora Sand, som arbetar i London för den danska tidskriften Globalt, börjar gräva i historien.

Flickorna på Englandsbåten är den första boken om Nora Sand och fler blir det.

Slutet på sommaren

En sensommarkväll 1983 försvinner en liten pojke från en gård på skånska slätten. Trots att hela bygden engagerar sig i sökandet hittas han inte, och ryktena och misstankarna sprids snabbt.
Pojken som försvinner och som aldrig hittas är Veronicas bror Billy. Hon har tagit sig vidare på egen hand, men tjugo år senare dyker en person upp som tvingar henne att återvända till den där sommaren som aldrig tog slut. Veronica måste tillbaka till Skåne och försöka ta reda på vad som egentligen hände, något som ingen i byn verkar vara det minsta intresserade av att hjälpa henne med.
Hon förstår snart att det var många i familjens närhet som hjälptes åt att gräva ner både det ena och det andra, bokstavligt och bildligt.
Anders de la Motte, som för UltiMatum (uppföljaren till MemoRandom) 2015 fick Svenska Deckarakademins pris för bästa svenska deckare, har med Slutet på sommaren (Forum) skrivit något helt annat. Det är en spänningsroman, men mycket av spänningen ligger i det vardagliga och vad som driver oss att göra de val vi gör. Jag tycker att det finns både lite av de tidiga Wallanderdeckarna och en klar Nessersk känsla i boken och jag gillar den verkligen. Helt enkelt perfekt för den som vill ha en sträckläsningsbok som också stannar kvar efter att man har läst ut den.

Eugen Kallmanns ögon

Sträckläsningsbok! Jag blir då aldrig besviken på Håkan Nesser, som nu är tillbaka med romanen Eugen Kallmanns ögon (Albert Bonniers förlag) och den här är även den Så.Bra.
Vem var han egentligen, Eugen Kallmann? Och varför såg han aldrig någon i ögonen?
Det förflutna hinner i kapp den där hösten 1995 och frågorna hopar sig. Ingenting är klart förrän på allra sista sidan.

Den ökända historien om Frankie Landau-Banks

Frankie Landau-Banks har förändrats under sommarlovet. När hon kommer tillbaka till internatskolan till höstterminen blir hon plötsligt sedd av flera och inte minst den åtråvärde Matthew Livingston.
Frankie vill bli respekterad och sedd för den hon är och hon vill definitivt inte bli behandlad som mindre vetande och hon vill inte uteslutas bara för att hon är tjej.
När hon upptäcker att Matthew är med i ett hemligt sällskap där tjejer inte är välkomna kan hon inte motstå utmaningen att ta över kommandot utan sällskapets vetskap.
E. Lockhart: Den kända historien om Frankie-Landau Banks (Lavender Lit) här är en smart, rolig och inspirerande berättelse. Det är förstås en historia om hur det är att vara internatskoleelev, om traditioner som svårligen ifrågasätts och om makt och maktspråk.
Massor av finfina tips för den som vill inhämta råg i ryggen att ta över lite mer och inte infoga sig.

Störst av allt

"Luften är grå och suddig av krutrök. 
Alla är skjutna utom jag. 

Jag har inte så mycket som ett blåmärke."

Det är upptakten till Malin Persson Giolito: Störst av allt (Wahlström&Widstrand). Fem elever och en lärare på Djursholms allmänna gymnasium är skjutna och 18-åriga Maja ställs inför rätta. En rättegångsthriller, men också en berättelse om vad som händer när olika delar av det segregerade Sverige krockar, om skuld, försoning och att bli sedd för den man är.
Tur att det är långhelg, den här boken går inte att sluta läsa när man väl har börjat.

Kulturvaccination

Oj, vilken kulturhelg!
Jag har läst två riktigt bra böcker: Lena Ackebos Världens vackraste man (Natur & Kultur) och Almapristagaren Meg Rosoffs Jonathan bortom all kontroll (Massolit).
Två böcker om att slå sig lös och göra det man känner för och inte det man förväntas göra.
Humoristiska, välskrivna och på pricken - måsteläsning båda två.
Jag har sett Romeo & Julia i gästspelande Semperopers nytolkning av Sergej Prokofjevs balett Romeo & Julia på Göteborgsoperan.
Och framförallt, konserternas konsert: Håkan Hellström på Ullevi, den andra helt magiska kvällen med Håkan, Augustifamiljen, Sven-Bertil Taube, Miriam Bryant, Joakim Thåström, Seinabo Sey och 70 144 som alla kan texten i Känn ingen sorg för mig Göteborg. Oöverträffbart och magiskt.
I oktober kommer boken Ord för ord: alla låtar och många bilder (Max Ström) med alla Håkan Hellströms låttexter och bilder från konserterna på Ullevi och i New York.

Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske

Julia försörjer sig som språklärare i engelska på Berlitz i Wien. Hon har egentligen ett ganska tråkigt liv utan alltför mycket spänning. Hon bor med sin katt i en lägenhet i samma trappuppgång som Elfriede Jelinek och Julia vet alldeles säkert att en dag, då kommer de att bli bästa vänner. En dag kommer Julia också att skriva den där romanen som alla väntat på och som alla vill läsa. Problemet verkar bara vara att alla romanidéer hon kommer på redan verkar vara tagna av andra och så är det ju det där med att hon har sagt på språkskolan att hon har engelska som modersmål.

För att fördriva tiden och ledan svarar hon på alla tänkbara enkäter som kommer i hennes väg och testar sin perfekta hörsel gång på gång bara för att det är gratis.
Tills hon träffar Ben. Kärlek uppstår och allt är perfekt, förutom den lilla detaljen att Ben bor i en buske och kanske inte i allas ögon är en helt idealisk pojkvän. Emmy Abrahamson har skrivit en mycket rolig och dråplig roman med härliga karaktärer. Lite extra kul är det att en del sägs vara självbiografiskt. Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske (Albert Bonnier) är helt enkelt en väldigt bra bok som man blir glad av.

Fiskarmännen

De fyra bröderna Ikenna, Boja, Obembe och Ben är oskiljaktiga och växer upp i 1990-talets Nigeria i brytningstiden mellan det gamla och nya. De gör allt tillsammans och de två äldsta tar hand om de yngsta. Deras far, som håller dem i strama tyglar, har stora planer för sina söner och de ska bli läkare, professorer, piloter och jurister. När fadern lämnar familjen för att jobba för Nigerias centralbank passar sönerna på att göra sådant de inte får, som t ex att gå och fiska vid floden. Här träffar de på galningen Aluba som uttalar den fasansfulla spådomen att en av dem ska döda en av sina bröder. Tron på andar och spådomar har fortfarande en stark ställning och misstron och de självuppfyllande profetiorna växer sig allt starkare mellan bröderna.
Chigozie Obioma berättar i 18 kapitel historien om en familj i sönderfall, syskonkärlekens starka kraft och om försoning.
Ett ord får symbolisera varje kapitel och ytterligare en viktig del som läggs till familjens historia:
1. Fiskare - Vi var fiskare: Mina bröder och jag blev fiskare i januari 1996 efter att vår far hade flyttat ifrån Akure, en stad i västra Nigeria där vi hade bott tillsammans i hela vårt liv. ...
2. Floden - Omi-Ala var en förfärlig flod: Sedan länge övergiven av invånarna i Akure stad likt en mor som lämnats i sticket av sina barn. ...
3. Örnen - Far var en örn: Den väldiga fågeln som byggde sitt bo högt över sina likar där han kretsade och vakade över sina unga örnar så som en kung vaktar sin tron. ...
4. Pytonormen - Ikenna var en pytonorm: En vildsint orm som blev en jättelik ohygglig reptil som levde i träd på högslätter ovanför andra ormar. ...
...
Fiskarmännen (Ordfront) är på samma gång en vackert berättad klassisk tragedi som en mycket fängslande spännande historia och en rent fasansfull berättelse. Boken nominerades till Bookerpriset 2015 och måste bara läsas.

I väntan på Bojangles

Hans mamma byter namn varje dag, hans pappa ljuger ihop historier om både det ena och det andra, de har en trana som husdjur, all post oöppnad i en hög i hallen, ett slott i Spanien och varje dag är en fest och ett äventyr. Allra bäst är det när de spelar Mister Bojangles på vinylspelaren och tiden står stilla. Så klart är pojkens skolgång och att betala skatt mer än lågprioriterat.
Missa absolut inte denna fantastiskt fina bok, som naturligtvis låter helt skruvad, men ändå är helt vid sinnenas fulla bruk: Olivier Bourdeaut: I väntan på Bojangles (Sekwa)

"På skrivbordet i arbetsrummet hade pappa lagt alla sin dagböcker. Där fanns hela vårt liv, som i en roman. Det var helt fantastiskt, han hade skrivit upp allt vi gjorde, både roliga och hemska saker, danserna, lögnerna, skratten, tårarna, resorna, skattmasen, Sopan, Mademoiselle och den preussiska husaren, Luftbubblan och Sven, kidnappningen och flykten, ingenting fattades. Han beskrev mammas klänningar, hennes vilda danser och kärlek till alkohol, hennes oro och vackra leende, hennes runda kinder, de svepande långa ögonfransarna kring ögonen som lyste av lust. När jag läste hans bok fick jag en känsla av att jag upplevde allt en gång till.
Jag kallade hans bok 'I väntan på Bojangles', eftersom vi alltid väntade på honom, och skickade den till en förläggare. Han svarade att den var kul, välskriven och saknade rim och reson, och att det var just därför som han ville ge ut den. Så kom det sig att min pappas bok med alla sina rena lögner och bakvända lögner plötsligt fanns i varenda bokhandel i hela världen. Folk läste Bojangles på stranden, i sängen, på kontoret, i tunnelbanan, de småvisslade när de vände blad, de hade med den på nattygsbordet, de dansade och skrattade med oss, grät mammas tårar, ljög med pappa och mig, precis som mina föräldrar fortfarande levde, det var helt galet, men det är ju så som livet ofta är, och det är väldigt bra så."

Nina Simone sjunger Mister Bojangles

Långfredag - Läsfredag

Idag läser jag ut Kate Atkinson: En gud i spillror (Massolit) - syskonboken till Liv efter liv, om Ursulas bror Teddy, som med förvåning överlever Andra världskriget som RAF-pilot och som därmed ska hitta ett sätt att förhålla sig till detta faktum och leva vidare. Fantastisk läsning och jag gillar lite extra Kate Atkinsons sätt att berätta med parenteser. Lite extra information och reflektion, ungefär som när man berättar en historia med en och annan utvikning. Och sedan är det så äntligen dags för: Elena Ferrante: Min fantastiska väninna (Norstedts).

Lotta Olssons intervju med Kate Atkinson i DN

Elena Ferrantes Neapelsvit blir TV-serie

Den är här nu - Utmarker!

Jag har med stor behållning läst Arne Dahl-deckarna om A-gruppen och Opcop, men med Utmarker (Albert Bonnier) påbörjas en helt ny serie med Sam Berger i huvudrollen.

Bara läs, säger jag.

"Hon heter Ellen Savinger och har varit försvunnen i tre veckor.
Sam Berger fruktar att en seriemördare tagit henne, men få av hans kollegor inom Stockholmspolisen lyssnar på honom: utan kropp, inget brott.
Så kommer Sam i kontakt med den mystiska Nathalie Fredén som visar sig ha oanade insikter i fallet. En historia med hisnande förgreningar till Sams eget liv tonar fram: plötsligt är även jägaren jagad och i utmarkerna väntar en sanning som alltför många vill dölja.

Tempofyllda Utmarker visar upp en helt ny sida av Arne Dahl. Det är en roman full av försåtsmineringar och hemliga rum, den första där vi följer detektiverna Sam Berger och Molly Blom."

Snökimonon

Ännu en skrivmaskin!
Denna gång på det vackra omslaget till boken jag läser just nu, Mark Henshaw: Snökimonon (Massolit).

Auguste Jovert, nybliven pensionär som saknar sitt jobb som kriminalkommissarie och att ha fullt upp på jobbet, får ett brev från en kvinna som säger sig vara hans dotter. Som av en händelse dyker en ny granne upp i hans trappuppgång. Tadashi Omura, juridikprofessor från Japan, vill mer än gärna umgås med Auguste och han vill mer än gärna prata om fäder och döttrar. Är det bara en slump?

Den här boken innehåller mycket, ett vacker språk, filosofiska tankegångar om de val vi gör i livet, ögonblick i Paris, Alger och Osaka och framförallt en psykologisk spänning som i den mest rafflande deckare.

Någon har beskrivit boken som en korsning mellan Murakami, Calvino och Leif GW Persson. En beskrivning så god som någon. Det är svårt att sätta en etikett på boken och jag skulle nog lägga till lite Muriel Barbery och Igelkottens elegans också.

”En ytterst magnifik bok i en klass för sig. En genialisk bok”

Kate Atkinson får för tredje gången Costa Novel Award och nu för boken A God in Ruins, som kommer på svenska i mars 2016.
Atkinsons förra bok Liv efter liv om Ursula Todds oändliga liv var en av mina absoluta favoriter 2015 och den finns snart i pocket. I En gud i spillror (Massolit) möter vi Ursulas bror Teddy Todd och jag vet redan nu att det här kommer att vara En.Så.Bra.Bok.
Eller som Costa-juryn uttryckte det: ”En ytterst magnifik bok i en klass för sig. En genialisk bok”

Elena Ferrante

Jag har läst 52 sidor svensk översättning av Elena Ferrante: Min fantastiska väninna som kommer på svenska i mars (Norstedts). Jag längtar verkligen efter resten.

Boken börjar med att Lilas son Rino ringer till Elena eftersom Lila är spårlöst försvunnen. Elena och Lila var bästa vänner, men har inte träffats på ett tag. För att försöka förstå vad som har hänt börjar Elena att berätta deras gemensamma historia som började i Neapel för mer än femtio år sedan. 

Elena Ferrante, som är en pseudonym är Italiens mest kända okända författare, ger bara intervjuer via mail, gör inga offentliga framträdanden och säger sig inte vilja ta emot några priser för sitt författarskap. Förmodligen har det varit bra för skrivandet, fyra böcker finns om vännerna Elena och Lila.

Elena Ferrantes förläggares intervju med författaren