Vera - årets bästa läsning!

I solstolen på Teneriffa under årets sista dagar läser jag och uppslukas av det som är min absolut bästa läsning 2017, Anne Swärd: Vera (Albert Bonniers).
Berättelsen om Sandrine som på flykt från ett Europa i krig av en slump hamnar på Vitemölla badhotell med minnena från kriget, barnet hon bär och en väska som inte är hennes som enda bagage. Hon träffar läkaren Ivan, äldsta sonen i den rika Stockholmsfamiljen Ceder som är i stort behov av en hustru för att upprätthålla sin fasad och hålla sin mor Fredrika lugn. Sandrine är plötsligt gift och i familjen Ceders hägn föds dottern Vera och det blir allt svårare att bevara hemligheterna om det förflutna. Storslagen läsning!

Om Anne Swärd i senaste numret av Vi Läser

Läser just nu

Jag läser just nu med stor behållning Musan (Modernista) av Jessie Burton, författaren till Miniatyrmakaren. Liksom sin föregångare utspelar sig berättelsen i förfluten tid och Musan är en roman om två kvinnor i olika tider och på helt olika platser, men med ett konstverk som gemensam nämnare. Det är 1967 och Odelle Bastien som har flyttat från Trinidad till London har oväntat fått arbete som sekreterare åt den färgstarka galleristen Marjorie Quick. Olive Schloss föräldrar, den berömda konsthandlaren och hans sjukliga hustru, hyr ett stort hus i Spanien 1936 och till huset söker sig den revolutionära konstnären Isaac Robles och hans syster Teresa.
"Om du läste och älskade Miniatyrmakaren, så måste du läsa Musan. Kärlek, krig, begär, konst - allt finns här." (Elle).
Ja, så är det.

Läs mer om Jessie Burton

Läsa i ett sträck

Och så har då del 4 i Neapelkvartetten äntligen kommit på svenska så att man plocka fram sin del 3 och läsa båda i ett svep. Och den som inte har läst någon av delarna har helt enkelt en fantastisk resa framför sig tillsammans med vännerna Lila och Elena och deras liv från barndomen i Neapel till upplösningen av Lilas spårlösa försvinnande i 70-årsåldern.

Dagens Nyheter: Elena Ferrante om den långa vägen till friheten

Mitt namn är Lucy Barton

Elizabeth Strout: Mitt namn är Lucy Barton (Forum) är inget annat än en liten pärla. Det är berättelsen om ett helt liv, om den ibland så komplicerade relationen mellan mor och dotter, om hur uppväxten formar oss till de vi är och om försoning. 167 sidor och en bok som är precis exakt lagom till sitt omfång. Missa inte!

Även andra har skrivit kort och kärnfullt.
Det sägs att Hemingway vann ett vad gällande att han kunde skriva en berättelse på mindre än 10 ord: For sale: baby shoes. Never worn.

Mödrarnas söndag

Vad passar väl bättre att läsa just idag på Mors dag än denna lilla pärla: Mödrarnas söndag av Graham Swift (Albert Bonniers).
Mödrarnas söndag är den dag på året då tjänstefolket får ledigt för att åka hem. En som inte åker hem den där söndagen är den föräldralösa husjungfrun Jane Fairchild, som istället möter sin älskare - den ende kvarvarande sonen på det närliggande gods som ekar tomt efter att bröderna har dödats i kriget. En stor liten roman om omöjlig kärlek och livsval under en enda söndag 1924.
"Ett mästerverk" tyckte The Guardian.

Kära Barbro

Lena Ackebo har nu skrivit en uppföljare till Världens vackraste man (Natur & Kultur) om systrarna Mona och Barbro, som på Barbros initiativ plötsligt ska umgås en hel vecka på Mallorca fast de annars inte har särskilt mycket kontakt med varandra. I nya boken Kära Barbro har Barbro kommit tillbaka till sitt perfekta liv i villan på Österlen igen. Mona bestämde sig för att göra det oväntade och stanna på Mallorca med den nya kärleken engelsmannen Albert, innehavare av restaurangen Albert's Hall istället för att följa med hem och Barbro kan bara inte acceptera att Mona bara gjorde så där. Utan att tänka på allt man faktiskt måste, utan att tänka på Barbro som bara får ta hand om allt.
Det här är helt enkelt fenomenala böcker som på pricken skildrar vardagslivets alla sidor. Det är en hel del stenar i skon som skaver och den där Barbro skulle man bara vilja knuffa omkull i det där snåret med nyponrosor som stör henne så. Odrägliga människa.

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar

En vinterkväll kliver en kvinna och två män som svär trohet till terrorsekten Daesh in i en bokhandel i Göteborg. En kontroversiell konstnärs framträdande avbryts av ett pistolskott, panik utbryter och samtliga i lokalen tas som gisslan.
Så börjar Johannes Anyuru: De kommer att drunkna i sina mödrars tårar (Norstedts), en otäckt aktuell berättelse om ett framtida Sverige, om vad som sker medan vi tänker på annat, men också om att det är möjligt för var och en att påverka historiens gång.
Den här boken måste alla läsa.

Vända hem

Yaa Gyasi: Vända hem (Norstedts) är en bok som jag kommer att minnas länge. Denna vindlande släktkrönika tar sin början med de två systrarna Effia och Esi som ovetande om varandra växer upp i Ghana i slutet av 1700-talet. En av dem blir bortgift med den engelske guvernören och en förs bort för att säljas som slav i Amerika. Genom generationerna som följer finns slaveriet med än in i våra dagar. Helt enkelt en fantastisk bok.

Läs ett utdrag ur boken här

Inland

Snart kommer andra delen i Arne Dahls serie om Sam Berger och Molly Blom som inleddes med Utmarker och det här är nästan ännu bättre! När Inland (Albert Bonniers förlag) tar sin början vaknar Sam Berger upp i Sveriges absoluta inland, där man är som längst bort från alla hav. Allt är vitt och han och Molly Blom är på flykt. På flykt från några de inte riktigt vet vilka de är. Riktigt hisnande spänning är det och som vanligt med Arne Dahl ett språk med osedvanligt flyt.

Hetta

"Australien härjas av en svår torka. Invånarna i den lilla avfolkningsorten Kiewarra tvingas fatta desperata beslut på grund av vattenbristen - ingenting växer på fälten, boskapsdjuren dör. Stämningen i staden är tryckt. Under mystiska omständigheter plockat Luke Hadler ned geväret från väggen för att ta livet av sin fru, deras sexårige son och sig själv.
Poliskommissarie Aaron Falk kommer tillbaka till sin barndoms hemtrakter för att närvara vid begravningen. Luke var hans bästa vän, men de delade också en mörk hemlighet, en hemlighet som drev bort Aaron från Kiewarra tjugo år tidigare.
Tillsammans med stadens polischef börjar Falk ifrågasätta vad som verkligen hände med Luke. Han bär på en bestämd känsla av att något inte står rätt till - men ju mer han nystar i fallet, desto mer börjar gamla sår att blöda. Någon i Kiewarra vill att Aaron lämnar staden för gott."

Det är nästan omöjligt att beskriva Jane Harper: Hetta (Forum) utan att förstöra spänningen, så det får helt enkelt bli baksidestexten.
Jag känner redan nu att Hetta kommer att vara en av de bästa deckarna jag läser 2017: det exakta språket, den eleganta intrigen och att man som läsare får lära känna huvudpersonerna lite i taget gör boken omöjlig att lägga i från sig.
Det lite klaustrofobiska i den avlägset belägna orten påminner mycket om Peter Mays Lewistrilogi och i Hetta finns på samma sätt också naturkrafternas ständigt närvarande hot. Australiens brännande sol och torka får människor att tänka och handla oväntat precis som stormen och havet kring Yttre Hebriderna.
Om True Detective var en bok, skulle det absolut kunna vara Hetta. Missa inte!

En ny bok av Maggie O'Farrell...

...är alltid något att se fram emot.
Sommaren utan regn om familjen Riordans vedermödor under den onaturligt torra sommaren 1976, innebar för många en efterlängtad återkomst som förstärktes av Den hand som först höll min, en av mina absoluta favoriter 2015.
Den senaste i raden som nu finns i svensk översättning är Maggie O'Farrell: Det måste vara här (ETTA), en lysande skildring av vikten att hitta sin plats här i livet och framförallt trivas med den. Den berömda skådespelerskan Claudette har hittat sin i ett nordirländskt avlägset gammalt hus dit hon kom tillsammans med sin son, på rymmen från offentligheten. Daniel, hennes man, har också hittat sitt hem här, ända tills det förflutna kommer i fatt.
Jag läser med nöje.

SvD: En nostalgisk jullovspaus i läsfåtöljen

Maggie O'Farrell