Den oändliga familjen

En familj flyttar från det soliga Kalifornien till Sverige mitt i kolsvarta vintern. Pappan har fått en forskartjänst på Kungliga Tekniska Högskolan, de två döttrarna ska börja i skolan och mamman ska först se till att de kommer i ordning och sedan börja söka jobb och allt ska bli bra. Om nu bara containern med alla deras saker kommer. Om de nu bara kunde få flytta till den fina forskarlägenheten de har lovats. Men det dröjer och frågan är om det någonsin kommer att hända, kanske blir familjen kvar på nittonde våningen i studenthuset Nyponet i den dragiga och slitna lägenheten där det aldrig är riktigt tyst. Det är grannflickan Anna, mamman Mary och dottern Isabel som berättar och det är helt klart så att minnen och hur vi uppfattar verkligheten finns i lika många varianter som människor på jorden. Cilla Naumann: Den oändliga familjen (Albert Bonniers förlag) är till det yttre elegant, men med sitt makalösa språk ett knytnävslag rakt i magen och en bok man aldrig glömmer. Läs!

Omslagsbilden är Äppelblomsvägen av Martin Wickström (Olja på duk 2008)

Jag for ner till bror

Vilken debut! Karin Smirnoff knuffade med sin bok Jag for ner till bror (Polaris) undan alla förhandstippade titlar när det var dags för nomineringarna till Augustpriset 2018. Jana åker tillbaka till byn där hon växte upp för att hälsa på sin bror som håller på att supa ihjäl sig, men också för att försöka försonas med händelser i barndomen. Hon tar jobb i hemtjänsten, inleder ett förhållande med konstnären John och börjar lägga pusslet för att kunna förlåta och komma vidare. Den här boken är lite Sara Lidman, lite Torgny Lindgren, lite Elin Olofsson men också något alldeles eget och man kan bara inte sluta läsa. Den 26 november vet vi om Jag for ner till bror blir Årets bästa skönlitterära bok. Jag håller tummarna.

De vänsterhäntas förening

Ända sedan jag läste julnovellen där Wallander kör vilse i juletid och på ett hak i Mardam möter Van Veeteren (Henning Mankell/Håkan Nesser: Ett osannolikt möte) har tanken att fiktiva personer från olika böcker möts fascinerat mig. För femton år sedan kom Håkan Nessers sista bok om kommissarie Van Veeteren ut och det har gått sex år sedan man senast kunde läsa om inspektör Gunnar Barbarotti vid polismyndigheten i Kymlinge och i De vänsterhäntas förening (Albert Bonniers förlag) kommer Barbarotti och Van Veeteren så småningom att mötas.
Ett pensionat brinner ner till grunden och ett antal människor omkommer. Kan det vara så att allting började med De vänsterhäntas förening, som Marten Winckelstroop och Rejmus Fiste grundade redan i Oosterby småskola, eller är det ett villospår?
Mycket klurig intrig, men man blir fint guidad av Van Veeteren och hans fru Ulrike som resonerar och analyserar fallet, många bra ord för den som vill utveckla sitt ordförråd, stor humor och en helt oväntad upplösning. Utmärkt bra!

Syskonen

Livets längsta relation är ofta den man har med sina syskon och så klart kan det här med syskon då inte vara alldeles bekymmersfritt. Tessa Hadleys Syskonen (Wahlström & Widstrand), författarens första roman på svenska, är en oumbärlig skildring av syskonskapet när de till synes givna ramarna utmanas. Fyra medelålders syskon träffas i det förfallna huset på landet för att ta ett avgörande beslut om framtiden. Mycket har hänt med dem sedan barndomens somrar och tiden då föräldrarna var i livet. Med få ord och små antydningar läggs familjens pussel. Det påminner om Alice Munro och syskonen Harriet, Fran, Alice och Roland dröjer sig kvar länge efter läsningen. 

En alldeles vanlig familj

Prästen Adam och juristen Ulrika har tillsammans dottern Stella. De är helt enkelt en sådan där vanlig, ordentlig och rejäl familj. De bor i villa utanför Lund, både Adam och Ulrika har viktiga och ansvarsfulla yrken, helt enkelt personer att luta sig emot och samhällets stöttepelare. Nittonåriga Stella har tagit studenten och jobbar medan hon funderar på vad hon ska göra sedan. Med andra ord rullar allt obekymrat på i En helt vanlig familj (Forum) tills telefonen ringer: Stella är häktad och anklagad för mord. Mattias Edvardsson, tidigare En nästan sann historia, har nu skrivit en bok som absolut inte går att lägga ifrån sig förrän man har läst sista sidan. Adam; Stella och Ulrika berättar vad som hände och bit för bit läggs pusslet. En bok som visar att rätt och fel inte är absolut, en bok om hur lite man egentligen vet om de man har i sin närhet och en bok om vad som egentligen är lojalitet och sant. Alla som har haft svårt att hitta något som matchar Malin Persson Giolito: Störst av allt har här en perfekt kandidat!

Silvervägen

Längs Riksväg 95, som sträcker sig från norska gränsen i Arjeplogsfjällen till Skellefteå fraktades förr silvermalm från gruvorna i norr genom Västerbotten och mellersta Lappland till hamnarna vid Bottenviken. Men nu försvinner unga kvinnor längs Silvervägen, spårlöst in i de mörka skogarna.

Stina Jackson har skrivit en av sommarens mest läsvärda spänningsromaner, Silvervägen (Albert Bonniers förlag). En hyllad debut om högstadieläraren Lelle som på sammanbrottets kant ägnar sommarloven med att köra fram och tillbaka längs Silvervägen i hopp om att hitta något som kan förklara vad som hände den där dagen för tre år sedan när dottern försvann på väg till skolan, om Meja som har flyttat med sin udda mamma till den lilla orten och som är lika gammal som Lelles dotter var när hon försvann och inte minst om den där familjen som håller sig för sig själva i skogen. 

Kerstin Ekmans Händelser vid vatten möter Åsa Larssons Solstorm.

Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt

Gail Honeyman: Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt (Lind&co) är en bok jag länge har tänkt läsa, delvis för att den har en så fantastisk titel, men annat har kommit emellan. Nu äntligen så blev det av och det är jag mycket glad för! Eleanor Oliphant är en förtjusande och rolig bekantskap och den här boken har så mycket man inte vill vara utan. Missa inte!
"Eleanor Oliphant har gjort det enkelt för sig. Hon klär sig i likadana kläder varje dag, äter samma mat till lunch och till veckoslutet firar hon med fryst pizza och två flaskor vodka. Eleanor Oliphant mår bra, alldeles utmärkt faktiskt. Inget saknas i hennes inrutade och välplanerade liv. Förutom ibland precis allt...
Men så möter hon It-killen Raymond och allting förändras. Tillsammans räddar de en äldre man, Sammy som fallit ihop på gatan, och Eleanor upplever en värme och gemenskap hon inte trodde fanns. Hon inser att hon har varit en fena på att överleva, men inte har en aning om hur man lever."

Ormen i Essex

"London 1893. Cora Seaborn är ung, har just blivit änka, och nu förväntar sig omgivningen att hon ska snöra på sig korsetten, klä sig i svart och dra sig tillbaka. Men äktenskapet var inte särskilt lyckligt, och rollen som viktoriansk societetsfru passade aldrig den egensinniga och frihetstörstande Cora."
Detta är upptakten till Sarah Perry: Ormen i Essex (Albert Bonniers förlag), en riktigt bra bok, som med stor säkerhet kommer att bli en av mina absoluta favoriter 2018, möjligen min årsbästa. Cora bestämmer sig för att flytta från London och ger sig av till Colchester i Essex tillsammans med sin son och sin väninna Martha. Rykten om en fasansfull sjöorm har skapat hysteri hos lokalbefolkningen och inspirerad av paleontologen och fossilsamlaren Mary Anning bestämmer sig Cora för att försöka ta reda på vad det är som skrämmer Essexborna så och hon får hjälp av traktens präst William Ransome.
Det är en innehållsrik bok om kärlekens och vänskapens många skepnader, om viktoriansk sjukvård, om masshysteri, om Arts & Crafts-rörelsen och inte minst om samhällets konventioner och varför det är viktigt att strunta i dem och gå sin egen väg.

När vi blundar

När vi blundar (Lilla Piratförlaget) är Lotta Olssons och Olof Landströms andra bok tillsammans.
En bok om drömmens rike och en mycket värdig uppföljare till Mitt bland stjärnor.

Sömnen kommer. Och den bär oss,

bort från allting som vi ser.

Sömnen bär oss och vi lär oss:

världen - det är mycket mer.

Läs och njut!