Denna gång på det vackra omslaget till boken jag läser just nu, Mark Henshaw: Snökimonon (Massolit).
Auguste Jovert, nybliven pensionär som saknar sitt jobb som kriminalkommissarie och att ha fullt upp på jobbet, får ett brev från en kvinna som säger sig vara hans dotter. Som av en händelse dyker en ny granne upp i hans trappuppgång. Tadashi Omura, juridikprofessor från Japan, vill mer än gärna umgås med Auguste och han vill mer än gärna prata om fäder och döttrar. Är det bara en slump?
Den här boken innehåller mycket, ett vacker språk, filosofiska tankegångar om de val vi gör i livet, ögonblick i Paris, Alger och Osaka och framförallt en psykologisk spänning som i den mest rafflande deckare.
Någon har beskrivit boken som en korsning mellan Murakami, Calvino och Leif GW Persson. En beskrivning så god som någon. Det är svårt att sätta en etikett på boken och jag skulle nog lägga till lite Muriel Barbery och Igelkottens elegans också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar