Veckans läsning är Fredmans epistlar, Carl Michael Bellmans mest centrala verk, som trycktes första gången 1790 och där den nedsupne fd urmakaren Jean Fredmans liv och leverne skildras i 82 sånger. Med grovhet och förfining, med brännvinsdoftande burlesk och pastoral myt i ett socialreportage från det dåtida Stockholms undre värld. Helt enkelt mycket av allt.
”Ett troget hjärta platt jag föraktar;
tvi både Far och Mor!
Här ligger jag i rännsten och betraktar mina gamla skor
Tvi tocka hasor!
Rocken i trasor!
Skjortan svart som sot!
Si på halsduken,
Lammskinnsperuken
Och min sneda fot.
Det kliar på min kropp;
kom och hjälp mig opp.”
(Ur epistel no 23)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar