Jag gillar Tisdagsklubben (Forum) av Anna Fredriksson lika mycket som jag gillade Sommarhuset (Månpocket).
Anna Fredriksson är helt enkelt fenomenal på att beskriva så att man precis känner den där obehagliga, obekväma eller för den delen också den där glada och goda känslan som huvudpersonerna i romanerna känner. I Sommarhuset var det syskonens relationer och vad som händer med syskonkärleken och arvet när mamman plötsligt dör.
Tisdagsklubben handlar om Karin, kock på ett äldreboende, med ett liv som rullar på och som hon antar att hon trivs med. När hennes man Sten får en stroke förändras det mesta och de gamla vännerna och grannarna blir plötsligt ganska osynliga och besvärade. Även om Sten med tiden blir fysiskt återställd så är han olik sig och har blivit en helt annan person. En kurs i finare asiatisk matlagning där hon lär känna den livsglada Monika och Henrik, motsträvig kursledare, får Karin att omvärdera sitt liv. Och det är aldrig försent för förändring.
En svensk Joyo Moyes, tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar