Läsning för en prins

Av Sveriges riksdag och regering fick Prins Oscar i dopgåva det bästa tänkbara:

Litteraturlista H K H Prins Oscar

Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske

Julia försörjer sig som språklärare i engelska på Berlitz i Wien. Hon har egentligen ett ganska tråkigt liv utan alltför mycket spänning. Hon bor med sin katt i en lägenhet i samma trappuppgång som Elfriede Jelinek och Julia vet alldeles säkert att en dag, då kommer de att bli bästa vänner. En dag kommer Julia också att skriva den där romanen som alla väntat på och som alla vill läsa. Problemet verkar bara vara att alla romanidéer hon kommer på redan verkar vara tagna av andra och så är det ju det där med att hon har sagt på språkskolan att hon har engelska som modersmål.

För att fördriva tiden och ledan svarar hon på alla tänkbara enkäter som kommer i hennes väg och testar sin perfekta hörsel gång på gång bara för att det är gratis.
Tills hon träffar Ben. Kärlek uppstår och allt är perfekt, förutom den lilla detaljen att Ben bor i en buske och kanske inte i allas ögon är en helt idealisk pojkvän. Emmy Abrahamson har skrivit en mycket rolig och dråplig roman med härliga karaktärer. Lite extra kul är det att en del sägs vara självbiografiskt. Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske (Albert Bonnier) är helt enkelt en väldigt bra bok som man blir glad av.

Lyckliga människor läser och dricker kaffe

En titel som Lyckliga människor läser och dricker kaffe (Forum) måste man ju bara gilla. Det låter ju som att Agnès Martin-Lugand har skrivit en bok där allt är idel glädje och solsken, men så är det inte alls.
Diane bor i Paris med sin man och en femårig dotter och med blandad framgång driver hon bokcaféet Lyckliga människor läser och dricker kaffe.
När hon drabbas av den ofattbara sorgen att förlora både man och dotter i en bilolycka stannar tiden och hon isolerar sig i lägenheten. En resa till Irland blir så småningom vägen tillbaka till livet. Det här är en fin liten bok om att hitta meningen med att leva vidare och glädjen igen efter en stor sorg. Den är inte alls särskilt tjock och jag läste den ganska snabbt, men märker att den på något sätt ändå dröjer sig kvar.

Bollpelargon

Bollpelargon - Pelargonium Capitatum

En av de allra första pelargonsorterna som kom till Europa 

på 1600-talet från Sydafrika där den växer vilt.

Fiskarmännen

De fyra bröderna Ikenna, Boja, Obembe och Ben är oskiljaktiga och växer upp i 1990-talets Nigeria i brytningstiden mellan det gamla och nya. De gör allt tillsammans och de två äldsta tar hand om de yngsta. Deras far, som håller dem i strama tyglar, har stora planer för sina söner och de ska bli läkare, professorer, piloter och jurister. När fadern lämnar familjen för att jobba för Nigerias centralbank passar sönerna på att göra sådant de inte får, som t ex att gå och fiska vid floden. Här träffar de på galningen Aluba som uttalar den fasansfulla spådomen att en av dem ska döda en av sina bröder. Tron på andar och spådomar har fortfarande en stark ställning och misstron och de självuppfyllande profetiorna växer sig allt starkare mellan bröderna.
Chigozie Obioma berättar i 18 kapitel historien om en familj i sönderfall, syskonkärlekens starka kraft och om försoning.
Ett ord får symbolisera varje kapitel och ytterligare en viktig del som läggs till familjens historia:
1. Fiskare - Vi var fiskare: Mina bröder och jag blev fiskare i januari 1996 efter att vår far hade flyttat ifrån Akure, en stad i västra Nigeria där vi hade bott tillsammans i hela vårt liv. ...
2. Floden - Omi-Ala var en förfärlig flod: Sedan länge övergiven av invånarna i Akure stad likt en mor som lämnats i sticket av sina barn. ...
3. Örnen - Far var en örn: Den väldiga fågeln som byggde sitt bo högt över sina likar där han kretsade och vakade över sina unga örnar så som en kung vaktar sin tron. ...
4. Pytonormen - Ikenna var en pytonorm: En vildsint orm som blev en jättelik ohygglig reptil som levde i träd på högslätter ovanför andra ormar. ...
...
Fiskarmännen (Ordfront) är på samma gång en vackert berättad klassisk tragedi som en mycket fängslande spännande historia och en rent fasansfull berättelse. Boken nominerades till Bookerpriset 2015 och måste bara läsas.

I väntan på Bojangles

Hans mamma byter namn varje dag, hans pappa ljuger ihop historier om både det ena och det andra, de har en trana som husdjur, all post oöppnad i en hög i hallen, ett slott i Spanien och varje dag är en fest och ett äventyr. Allra bäst är det när de spelar Mister Bojangles på vinylspelaren och tiden står stilla. Så klart är pojkens skolgång och att betala skatt mer än lågprioriterat.
Missa absolut inte denna fantastiskt fina bok, som naturligtvis låter helt skruvad, men ändå är helt vid sinnenas fulla bruk: Olivier Bourdeaut: I väntan på Bojangles (Sekwa)

"På skrivbordet i arbetsrummet hade pappa lagt alla sin dagböcker. Där fanns hela vårt liv, som i en roman. Det var helt fantastiskt, han hade skrivit upp allt vi gjorde, både roliga och hemska saker, danserna, lögnerna, skratten, tårarna, resorna, skattmasen, Sopan, Mademoiselle och den preussiska husaren, Luftbubblan och Sven, kidnappningen och flykten, ingenting fattades. Han beskrev mammas klänningar, hennes vilda danser och kärlek till alkohol, hennes oro och vackra leende, hennes runda kinder, de svepande långa ögonfransarna kring ögonen som lyste av lust. När jag läste hans bok fick jag en känsla av att jag upplevde allt en gång till.
Jag kallade hans bok 'I väntan på Bojangles', eftersom vi alltid väntade på honom, och skickade den till en förläggare. Han svarade att den var kul, välskriven och saknade rim och reson, och att det var just därför som han ville ge ut den. Så kom det sig att min pappas bok med alla sina rena lögner och bakvända lögner plötsligt fanns i varenda bokhandel i hela världen. Folk läste Bojangles på stranden, i sängen, på kontoret, i tunnelbanan, de småvisslade när de vände blad, de hade med den på nattygsbordet, de dansade och skrattade med oss, grät mammas tårar, ljög med pappa och mig, precis som mina föräldrar fortfarande levde, det var helt galet, men det är ju så som livet ofta är, och det är väldigt bra så."

Nina Simone sjunger Mister Bojangles