Beckomberga

"- Jag tänkte alltid att jag skulle kunna rädda dig, viskar jag, men kanske går det inte att rädda någon från sig själv. Kanske visste du hela tiden att det aldrig skulle gå, det var bara jag som trodde att du ville det.

Jim skrattade stilla.

- Det är klart som fan att jag ville det, Jackie, det är det enda man vill, men det var omöjligt, det gick inte. Det hade inte spelat någon roll vad du hade gjort.

- Hade det inte?

- Nej."

När Jackies pappa Jim hamnar på Beckomberga mentalsjukhus börjar Jackie besöka sin pappa där allt oftare. Sjukhuset och de människor hon möter där blir en stor del av hennes värld. Sara Stridsbergs Beckomberga - ode till min familj (Bonnierpocket) är berättelsen om en familj och om hur de som finns runtomkring förgäves försöker rädda dem som inte vill bli räddade. Det är också en berättelse om ett sjukhus, om psykiatri och en tid som inte längre finns. 

Boken är på samma gång vacker, sorglig, viktig och helt logisk. Jag kommer absolut att ha den i tankarna länge.