Therese Bohman: Den andra kvinnan (Norstedts) och Jón Kalman Stefánsson: Fiskarna har inga fötter (Weyler) är båda två nominerade till Nordiska Rådets litteraturpris 2015
Priset delas ut sedan 1962 och ska verka för att öka intresset för de nordiska grannländernas språk och litteratur. 2014 års pris fick Kjell Westö för Hägring 38 och den 27 oktober vet vi vem som får årets prissumma på 350 000 danska kronor.
Med de här två titlarna har jag visserligen bara intresserat mig för grannländernas litteratur till hälften, eftersom Den andra kvinnan är nominerad från Sverige, men jag hade absolut inte velat missa Therese Bohmans bok om hon som jobbar i bespisningen på Norrköpings sjukhus.
De som jobbar där är lägst stående i sjukhusets hierarki, de kommer till och med efter undersköterskorna. Hon känner sig inte hemma där eller någon annanstans och blir både förvånad och inte när överläkaren Carl Malmberg ser henne över ärtsoppskantinen. Här finns lite gemensamma drag med Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande och Utan personligt ansvar, framförallt språkligt, med ibland helt oväntade meningsslut så att jag måste hoppa tillbaka för att jag inte har läst tillräckligt uppmärksamt.
En av de isländska nomineringarna är Fiskarna har inga fötter där läsaren tillsammans med Ari återvänder till Island, som han lämnade för Danmark för att helt enkelt inte kvävas av det lilla samhällets brist på luft. Av olika skäl återvänder Ari till barndomens Keflavik, Islands svartaste stad, mest känd för den amerikanska miltitärbasen och för den svarta lavasanden som ständigt yr runt i den eviga vinden från havet. Resan tillbaka blir ett möte med släkt, vänner och alla de andra då och nu.
"Det är en historia om ett lavalandskap och ett hav fullt av fisk som inte får fiskas, om amerikanska konserver och vad Beatles kan ställa till med för en ung islänning." står det i baksidestexten. Bra sammanfattat om en fantastisk berättelse som annars är ganska svår att beskriva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar