Man kan aldrig ha för mycket ögonskugga.

Linden, Jenna, Sudden, Jossan och Eva Zackrisson har bestämt sig för att aldrig bli som handbollstjejerna. Det där med ögonskuggan räcker ett tag för att bryta med konventionerna i Kalmar (med omnejd), men till slut kommer småstaden ifatt dem.
Man kan ju också fråga sig vilka som drog det längsta strået på lång sikt, jägarinnorna eller handbollstjejerna.
Jag, som har gått på gymnasiet i Kalmar fast 15 år tidigare, känner igen mig i mycket i Tove Folkessons Kalmars jägarinnor (Weyler förlag). Det är så bra och tänkvärt skrivet det här.