Kanske är det en trend eller så är det bara en tillfällighet att flera böcker på fler än 600 sidor har kommit i min väg. Ett sådant omfång kan ju vara en plåga, men också helt fantastiskt om boken är bra. Har i sommar läst Den osynliga bron av Julie Orringer (Forum) och det var en bok av det senare slaget. En bok att stanna kvar i helt enkelt och önska att den inte ska ta slut.
Den ungerske studenten Andras anländer en höstdag 1937 med tåg till Paris där han ska studera arkitektur. Med sig har han ett brev som ska överlämnas till en okänd mottagare, som visar sig vara Klara, en åtta år äldre balettdansös som befinner sig i Paris på grund av något hemligt och nedtystat som hände ett femtontal år tidigare. De träffas och fortsättningen blir oundviklig genom ett Europa som står inför ett världskrig. En bok man tänker på när man inte läser i den - lite ryskt som Anna Karenina och ett härligt, i det närmaste kronologiskt flyt i berättelsen.
